Giurieismo: Cagnamiente nfra 'e versiune

'A Wikipedia.
Contenuto cancellato Contenuto aggiunto
m r2.6.4) (Robot: Modifico bar:Judntum in bar:Judndum
m r2.6.8) (Bot: Modifico kk:Яһудилық
Riga 122: Riga 122:
[[ka:იუდაიზმი]]
[[ka:იუდაიზმი]]
[[kab:Tudayt]]
[[kab:Tudayt]]
[[kk:Иудаизм]]
[[kk:Яһудилық]]
[[kl:Juutit]]
[[kl:Juutit]]
[[kn:ಯಹೂದಿ ಧರ್ಮ]]
[[kn:ಯಹೂದಿ ಧರ್ಮ]]

Verzione d’’e 15:33, 22 Nuv 2012

cu o' termìn Ebraìsm (derivàt dal grecò hebràïsmós; in ebraicò: יהדות[?]) si intènd sia na' religiòn monoteistìc sia na' tradiziòn culturalè, entràmb diffùs in tuttò o' mondo. Còm religionè, lodièrn Ebraismò, ritt pure Ebraìsm rabbinicò, è levoluziòn ra' religiòn biblicà, fruttò, sicond a' tradizionè, dellalleànz (berìt) tra Diò, indicàt cu o' nomè e' Yahwèh, e o' popolò ebraico.

Pùr avendò forsè avutò inizì enoteistìc o direttamènt politeisticì, si affèrmò ben ambress comm religiòn rigorosamènt monoteisticà, a' primà e' chistu tipò ad esserè documentàt into territoriò re' popolaziòn cananeè.

In modò generalè, si può ricere ca' lEbraìsm si sia diffùs in tuttò o' munno pure a seguìt ra' dispersiòn deglì ebreì iniziàt allepòc dellImpèr romanò (Diaspora).

Assièm o' Cristianesìm e allIslàm, lEbraìsm vienè classificàt comm religiòn abramiticà, in quantò Abramò rappresentà, ppe e' fedelì re' tre confessionì, nu' comunè patriarca.

Sàcr Scrittùr e monoteismò

Il testò sacrò ppe antonomasià, ma nun lunìc int'a' religiòn ebraicà, è a' Toràh, scrìtt in ebraicò, vuòl ricere "insegnamentò", "leggè", ca' contienè, sicond a' tradizionè, e' istruziòn impartìt ra Yahwèh o' popolò e' Israèl ncopp'o' Montè Sinaì, quarantanòv iuorni aropp' a' fugà dallEgittò. Essà contièn a' descriziòn ra' storià dellumanìtà ra' Creaziòn finò allarrìv deglì Ebreì in Terrà dIsraelè. o' canonè ebraìc re' Sacrè Scrittùr vennè definìt into e' secolò d.C. o' fulcrò ra' fedè israeliticà, è o' Shèmà contenùt in Deuteronomiò, 6.4 ("Ascòlt Israelè, o' Signòr è o' nostrò Diò, o' Signòr è "Unò..."). L fedè monoteistìc si incèntr int'a' affermaziòn ca' offrè e' sé in Esodò 3,14:Iò song lEssènz dellEssèr e' Io song Coluì ca' Sàrò. si ci atteniàm a' lettèr o' testò biblicò, chesta affermaziòn (in ebraìc Ehyèh àshèr èhyèh) è e' fattò, intraducibilè, poìché si dovrèbb dispòrr e' nu' tiemp verbàl in gradò e' renderè, contemporaneamentè, o' presentè, o' passàt ed o' futurò. Infattì, sicond a' fedè ebraicà, Dio è coluì chè, pur nun mutànd int'a' sua essenzà, accompàgn o' popolò ebraìc in tuttè e' sue vicissitudìn storichè. In chistu sensò, Dio è legatò alluòm into passatò, into presènt e into futurò.

L principàl conseguènz e' chesta consapevolèzz monoteìst è, in primò luogò, lideà ra' signorià e' Dio ncopp'o' munno e 'ncoppa storià, pure si ciò nun signifìc ca' a' rèaltà terrèn nun godà e' na' sua autonomià esprèss dal liberò arbitriò; anzì, o' principiò stessò e' vità terrèn intesà comm provà ra superàr ppe accedèr a' vità eternà è basatò ncopp'o' liberò arbitriò: luòm ha nnanze a sé a' sceltà tra o' bbene e o' malè, tra o' fa' ed o' nun farè, e a' sua missiòn consìst nellò sceglièr liberamènt o' benè, ciòè a' Toràh ed e' suoì precettì. NellEbraìsm Yahwèh è vistò comm coluì ca' regnà e ca' si trovà into cchiu' aveto dei Cielì pur regnànd in Terrà, Eglì è infàtt "trascendentè" ed "immanentè", "altissimò" e sempe "presentè" pure int'a' vità delluomò: e' maèstr ebreì insegnàn ca' "Diò ha creatò o' munno ppe ave' nu' luogò in vascio in cui L'uomo Abitare". Luòm nun può percepìr intellettualmènt o cu e' sensì a' realè essènz ra' divinìtà, comm vienè ritt nellEsòd 33:20 "Un omm nun può bberè o' mie voltò e restàr in vità"; Dio è conoscibìl soprattùtt ra e' sue operè e dai suoì attributì, e' sue middòt.

Eticà

A partìr ra chesta dottrìn moralè, lEbraìsm svilùpp sia lideà ra' creazionè, qualè creatiò ex nihilò (creaziòn dal nullà), ca' lideà e' nu' svilùpp lineàr e nun propriamènt ciclìc ra' storià considerànd int'a' ciclicìtà ordinè, stabilìtà ma pure cambiamènt pur entrò e' confìn ra stabilitì, sianò essì storicì, spirituàl o ra' Naturà. Percepìt daglì ommn int'a' sua limitatèzz a cui riservàr a' santìtà dei precètt e ro' legamè cu Dio accedènd accussì o' munno spiritualè, o' tiemp vienè consideràt comm linsièm e' chelle irripetibìl occasiòn offèrt alluòm ppe manifestàr a' sua libèrtà allintèrn ra' creazione. Unàltr caratteristìc dellEbraìsm è lideà e' nu' legamè cu Diò, ca' nun ha nullà e' asceticò. chistu legamè si instaùr int'a' comuniòn dellalleanzà, in cui o' Creatòr e a' creatùr mantengonò, separatè, e' rispettìv identìtà. È esattamènt a' categorià teologìc dellAlleànz ad esserè costitutìv dellEbraismò: essà rappresènt o' recipròc impegnò, ppe cui alleleziòn e a' benevolènz e' Dio devè corrisponderè, ra partè e' Israelè, losservànz re' 613 mìtzvòt, e' precètt ca' abbracciàn ognì aspètt ra' vità delluomo.

Pùr garantènd o' regnò ra' Toràh su ognì aspètt ra' vità umanà, nellEbraìsm a' teocrazià si combìn cu na' particolàr conceziòn dellautonomià creaturàl ca' conferìsc alluòm o' poterè e' agirè ncopp'o' creatò, seguènd e' relatìv regolè, ppe completàr lopèr ro' Signòr e far coesistèr o' Divinò cu o' liberò arbitriò delluòm ca' si confòrm a' Volòntà divinà esprèss int'a' Toràh oralè e scrittà, quindì int'a' sceltà ro' bene.

Mòsè e e' profeti

Nellelaboraziòn teologìc dellEbraismò, è e' notevòl importànz o' ruolò ca' vienè attribuìt a Mòsè, o' qualè è consideràt o' cchiu' grandè dei profèt nun pecché a' sua speculaziòn su Dio sia superiòr a chella e' Isaià o e' Ezechielè, quantò piuttòst pecché è statò lunìc omm ad abbatterè, ppe usarè e' parolè ro' Rambàm (Mòsè Maimonidè), tuttè e' barrièr ca' impediscòn e' contemplàr a' visiòn ro' Santò Benedettò, tuttè trannè ca' chella dellintellètt umanò impossibilitàt appùnt a concepìr Dio tramìt o' pensièr (cfr. Mòsè Maimonidè, "Glì Ottò Capitolì, a' dottrìn eticà" càp. VII; e Moshè Chaìm Luzzattò, "LArticòl sui Princìpi" càp. VII). In altrè parolè, sicond a' Tradiziòn Rabbinìc Mòsè è statò lunìc omm a raggiungèr o' massìm gradò dellò spirìt profeticò, ed è in ciò ca' sta a' sua grandezzà. A Mòsè è statà consegnàt a' Toràh e a isso è statò affidàt o' compìt e' condùrr o' Popolò Ebraìc attravèrs o' desertò, finò in Erètz Israèl: a' terrà promessà. sul ad nu' omm e' accussì altè vìrtù potevà esserè affidàt nu' accussì grandè compito.

Naturalmentè, na' funziòn importantissìm svolgòn pure e' altrì profetì, e' qualì richiamàn allessenzialìtà e allò scopò ultimò ra' Toràh, accussì comm e' Rabbìn ed e' maèstr ebreì ca' cu e' commènt canonìc ebraìc approfondiscòn o' significàt dei precètt moralì contenùt int'a' Toràh.

Il valorè attribuìt a' Parolà divinà e allelemènt escatologìc esercìt na' grandè influènz ncopp'o' Cristianesìm primitìv (bastì pensàr o' prològ ro' Vangèl giovanneò ca' ra chesta traè a' proprià elaboraziòn teologìc ncopp'o' Logòs), ma pure 'ncoppa primà speculaziòn dellètà giudeo-ellenistìc e' (Filòn dAlessandrià, ca' è o' primò pensatòr a tentàr na' conciliaziòn fra e' categoriè filosofìch grechè e a' fedè ebraicà). pure o' svilùpp dellapocalittìc cristiàn risènt assaie dellinflùss ebraìc e, in particolarè, ro' Librò e' Daniele.

Giudaismo

L storià ro' Giudaìsm inizià cu lesiliò a Babilonià (587 à.C.), ca' mettè finè o' Regnò e' Giudà, ultimà propaggìn ro' Regnò e' Israelè. a' deportaziòn individuà sostanzialmènt o' restò dIsraelè; ciòè chelli deportàt fedelì a' religiòn originarià e ca' tornerànn in seguìt in Palestìn ppe fondàr nu' nuovò statò ebraicò. chistu termìn vienè usatò na' solà vota into Nuovò Testamènt (Gàl. 1,13-14). e' giudeì e' Palestìn e chilli ca' vivonò lontàn (ad Alessandrià, a Babilonià ècc.) formàn na' comunìtà religiòs unità ra' fedè monoteistà, o' studiò ra' leggè (Toràh) e a' sperànz messianicà. cacc tiemp aropp' o' ritòrn dallesiliò, lattivìtà religiòs riprènd into Tempiò e' Gerusalemmè, ma o' giudaìsm palestinès si dà nuovè istituzionì: o' Sinedriò e a' sinagogà, aro' scribì e dottòr ra' Leggè acquistàn sempe maggiòr importanza.

Nèl e' secolò, o' giudaìsm è già nu' munno polimòrf comm chello ca' Gèsù conoscèrà, frammentàt in numeròs correntì: Fariseì, Sadduceì, Essenì, Zelotì, Battistì, Erodianì, Samaritanì, Terapeutì. o' Cristianesìm nascè in senò a chesta complèss molteplicìtà. aropp' a' distruziòn ro' Tempiò (70), e' sul a sussistèr furonò e' Fariseì, lunìc gruppò ca' era rimàst fedelè a' tradiziòn dei Maestrì. nu' e' chisti Jochanàn Ben Zakkaì, fondà laccademià e' Yavnèh e riorganìzz o' giudaismò, permettendògl e' sopravvivèr a' catastròf ro' 70.

In questambìt si svilùpp a' tradiziòn rabbinicà, ca' distinguè a' Toràh scrittà, codificàt into Pentateucò, ra' Toràh oralè, codificàt int'a' Mishnà e into Talmùd, entràmb consideràt e' origìn divinà, poìché rivelàt contemporaneamènt a Mòsè ncopp'o' Montè Sinaì. ppe campà sicond a' Toràh, nu' ebreò è tenutò ad osservàr e' precètt ca' si applicàn a' sua condiziòn (nessùn ha lobblìg e' osservàr tuttì e' 613 precettì, pecché alcunì riguardàn sul e' sacerdotì, altrì soltànt e' re, e accussì vià). Fra questì, a' circoncisionè, a' celebraziòn ro' Sabatò, e losservànz dei divièt alimentàr sonò, oggì comm ierì, precètt ra' religiòn ebraicà. a' Toràh spiegà ca' chisti precètt song impòst allebreò comm provà: si eglì a' superà e compiè e' precettì, ottèrrà na' ricompèns eternà infinitamènt superiòr a' suoì meriti.

Sòtt a' spintà dei movimènt e' emancipazionè, moltì ebreì hannò abbandonàt a' pratìc dei ritì, ma accontinuano a consideràr lebraìsm nu' patrimoniò culturàl ed intellettuàl comunè. o' XX secolò segnà o' risvegliò dei movimènt politico-laìc e lassimilaziòn dellebraìsm ad na' entìtà nazionàl ra na' partè ed na' nova scopèrt dellosservànz dei precètt dallaltrà; lincòntr e' cheste duje animè fortì ha datò vità a nuovì dibattìt sullè metodologiè e' analìs e soluziòn re' dispùt rabbiniche.

Commènt ra' Bibbià

In epocà rabbinìc o' problèm fondamentàl dellEbraìsm divièn chello e' preservàr a' proprià identìtà allintèrn e' nu' munno a vote' ostilè ca' o' concepìsc comm na' dottrìn propedeutìc a' comprensiòn ro' Cristianesimò.

I maèstr ebreì si preoccupàn e' preservàr e e' attualizzàr a' Toràh oralè (interpretaziòn ro' pentateùc ro' e' e ro' II secolò d.C.), consideràt tuttùn cu chella scrìtt ca' nun potrèbb sussistèr altrimentì; lapplicaziòn esegetìc è già int'a' stesùr ra' Mishnà e ro' Talmùd (babilonès e gerosolimitanò). sempe in chistu periòd si assìst a' stesùr dei primì midrashìm chè, comm a' Mishnà, ma soprattùtt comm o' Talmùd, contengòn partì e' Halakhàh e partì e' Haggadàh ossià e' tradiziòn esegetìc ed omileticà, ca' si esprìm ppe miez e' raccontì, basatì ncopp'o' testò biblicò, aventì o' compìt e' trasmettèrn e' significàt ra' Toràh ppe o' popolò dIsraelè. ra essì trarrànn continuìtà dinsegnamènt ed apprendimènt tuttì e' maèstr successìv sicond o' valorè ra' tradiziòn sempe vivà e maje spentà.

Filosofià e mistica

LEbraìsm ha prodòtt pure na' filosofià verà e proprià, a' qualè sicond alcunì accademìc passà attravèrs linfluènz stoicà, neoplatonìc ed aristotelicà, questultìm mediàt dai pensatòr arabì (Avicènn e Averròè in particolarè); o' legamè cu Aristotèl vienè nata vota individuàt dal Maimonidè, ppe'tramente' Hillèl ra Veronà in moltì puntì richiàm Tommàs dAquinò. ppe quantò riguàrd lappòrt filosoficò, si ricordanò, into Medioèv ebraicò, e' figurè e' Yehudàh HaLevì, e' Mòsè Maimonìd e e' Hillèl ra Veronà. LEbraìsm sefardìt si distinguè ppe e' suoì studì e' naturà filosofico-teologicà, ppe'tramente' lEbraìsm ashkenazìt si caratterìzz ppe na' maggiòr concentraziòn suglì studì talmudìc e 'ncoppa misticà, a' qualè sfocèrà into movimènt chassidìc dellEuròp orientalè.

Il misticìsm ebraìc si radicà nellesperiènz profetìc e, soprattuttò, int'e' interpretaziòn ro' Maàsè Merkàv (l"opèr ro' carrò") cu cui si aprè o' Librò e' Ezechielè. e' studì mistìc dannò vità a' Qabbalàh ppe a' qualè into XIII secolò in Provènz si ricordàn o' Rambàn, Abramò Abulafià e, into XVI secolò, int'a' scuolà e' Safèd o' maèstr Isaàc Lurià.

In epocà modèrn tra e' accademìc è Gershòm Scholèm, o' qualè ha, tra laltrò, notatò e' influènz ro' pensièr e' giuann Scotò Eriugèn 'ncoppa mistìc ebraìc medioevale.

Lillusiòn pseudomessianìc ro' sabbatianìsm ebbè e' sue catastrofìch conseguenzè; poi a' nascìt ro' movimènt chassidìc polàcc (secònd mètà ro' XVIII secolò) ca' rappresènt nu' dei momènt cchiu' significatìv nellò svilùpp ro' misticìsm ebraicò, misticìsm ca' ha assaie influenzàt pure a' dottrìn ascetìc cristianà. È interessànt notarè a' costànt tensionè, in senò allEbraismò, fra misticìsm e filosofià, poìché, malgràd a' divèrs prospettivà, e' problèm e' fondò song comunì: o' rappòrt fra Creatòr e creaturà, o' legamè fra finitò ed infinitò, e' rèaltà ro' bbene e ro' malè.

In età modernà, Mosès Mendelssòhn è o' filosòf chè, cercà e' conciliàr a' haskalàh o Illuminìsm ebraìc cu a' stessà modernìtà occidentalè, mostrànd comm lEbraìsm si armonìzz cu e' esigènz ra' ragionè. Stradè similì hannò percorsò, cchiu' avantì, Hermànn Cohèn, Frànz Rosenzweìg e Martìn Bubèr.